36 - 19

Då var det återigen dags att möte Ankaret, denna gången på bortaplan. Efter förra mötet för dryga två veckor sedan så hade vi hyfsad koll på motståndet. Det är ett mycket tekniskt lag med stor bollkänsla, tufft försvar och mycket fart i anfallsspelet.

Vi får en tuff start och ligger ganska snabbt under med 7-8 bollar. Slarvigt anfallsspel resulterar i några snabba kontringar för motståndarna. Killarna jobbar sig successivt in i matchen och det börjar äntligen lossna lite. Bakåt börjar vi smälla på ordentligt, vi möter dem tidigt och stoppar deras fart. Självförtroendet kommer sakta men säkert tillbaka och vi kliver på lite mer framåt. Dock fortfarande för slarvigt och stressigt där Ankaret direkt straffar oss med en ny kontring. Ebbe är en krigare i mål och gör återigen många fina räddningar, trots att majoriteten är frilägen. 

Ankaret gör en taktiskt förändring och går upp på högre och mer aggressivt försvarsspel, vilket var ett vinnande koncept idag. Det kör ihop sig helt och hållet för oss framåt där vi gång på gång hamnar i situationer där vi antingen gör tekniskt fel eller bara slänger iväg bollen utan tanke. Ankaret fortsätter kontra på allt. Det blir mer och mer psykiskt jobbigt för killarna men dem krigar på. Slutresultatet blir 36-19 tillslut. 

Vi tar med oss ett bra uppställt försvarsspel där vi vågar smälla på. Vi gör mål från många olika positioner, vilket visar på att killarna tar för sig mer och mer. 

Kommande vecka blir det högsta fokus på högt försvarsspel. Framförallt för att träna vårt anfallsspel och hur vi ska agera i pressade lägen. Vi kommer jobba stenhårt med skott och även samarbete med linjespelaren. Något som killarna önskade efter matchen. 

Vi biter ihop och kommer igen. Killarna gör framsteg varje vecka och det kommer snart att lossna även på match. Tålamod, tålamod tålamod. Men som vi tränare alltid säger, man måste göra jobbet. 

// Mimmi och Christian